Erik Diva: Finns det någon som kan stoppa FC Bjalin den här säsongen?

Det finns tider i historien då allting verkar ha ett svar.
Och så finns det tider då vissa frågor växer sig så stora, så dominanta, att själva frågan i sig blir en maktfaktor.

Och just nu ekar en fråga över hela Konamiligan, från Borlänges skogsdoft till Lidingös kustvindar:

Finns det någon som kan stoppa Malmö FC Bjalin?

Det är en fråga som ställs i takt med att målen rullar in, i takt med att poängen tickar, i takt med att Ronaldo, Griezmann och Messi – ja, Messi – inte bara spelar fotboll, utan regisserar verkligheten.
Senast: 6–0 borta mot Lidingö. En nykomling som sett solid ut, som stått emot både press och prestige. De blev… grus. De blev statistik.

🧠 Men det handlar inte bara om siffror

För detta är inte bara dominans. Det är estetik. Det är kontroll. Det är ett fotbollslag som likt ett klassiskt imperium byggt sin makt inte på skräck – utan på övertygelse.
Bjalin spelar som om de vet något vi andra bara anar. Som om de förstått en kod vi andra ännu famlar efter.

Och det för tankarna bakåt. Till Real Madrid 1959. Till Milan 1994. Till Barcelona 2011. Till lag som inte bara vann – utan ifrågasatte själva konceptet motstånd.

🌍 Och ändå…

Är det inte i just detta ögonblick som fotbollen blir som vackrast?
När någon dominerar så fullständigt att det måste komma en revolt?
För fotbollen är inte ett system. Den är ett kaos i väntan på sin katalysator.
En studs. Ett felpass. En ösregnsmatch i Norrköping.
En nyckelspelare som skadar sig, en tränare som överspelar sina kort.

Och kanske finns det något där, i Coca Cola FC:s vilja, i Tuborgs balans, i Tages nyväckta vrede, som till slut kommer skava på Bjalins perfektion.
För historien lär oss en annan sanning också: inget lag är oövervinneligt. Inte ens när de ser ut att vara det.


Så vi frågar det igen.
Finns det någon som kan stoppa FC Bjalin den här säsongen?

Det vet vi inte än.
Men vi vet detta: det är just i jakten på det svaret som hela Konamiligan just nu pulserar.

Och det är därför vi tittar. Det är därför vi skriver.
Det är därför fotbollen aldrig, aldrig blir stilla.