Av Simon Bänk
Det var ett uppgivet Uppsala Tages Grabbar som klev av Helen Roos Stadium efter 0–1 mot Coca Cola. Harry Kane, lagets dyraste värvning någonsin, rörde sig mest som en skugga över planen. Banderollerna på hemmasektionen ropade efter hjärta och vilja, men det var som om orden studsade mot en tom vägg.
Och medan Tages faller ihop som ett korthus, fortsätter Malmö FC Bjalin sin obönhörliga marsch. Deras 2–1-seger mot Tuborg var långt ifrån glänsande – men vem minns det när Ronaldo ändå nätar två gånger och laget plockar tre poäng till?
Tages utan tänder
Tages Grabbar skulle vara utmanaren. De skulle bära Uppsala-stolthet och Harry Kane skulle stå som symbol för skyttekraften som skulle fälla jättarna. Men vad såg vi? En forward som mest gick runt och hängde läpp, som om den engelska landslagströjan fortfarande tyngde honom.
Didier Drogba, spelaren han skulle ersätta, hade åtminstone burit laget på sina axlar i tuffa stunder. Kane ser snarare ut att vänta på att någon annan ska ta initiativet. Det här är inte en 92-miljoners man. Det här är en spelare som fortfarande letar efter sitt syfte i Konamiligan.
När blev frågan avgjord?
Tidigare i somras diskuterade vi om någon kunde stoppa Bjalin. Idag är frågan annorlunda: när avgörs ligan? Är det i omgång 20? 22? Eller får vi vänta hela vägen till 25:e rundan innan guldet matematiskt säkras?
För med Tages fall, Määäx oförmåga att stänga matcher och Pepsi som mest briljerar i cupen, står ingen längre på riktigt i vägen. Bjalin spelar inte alltid vackert, men de spelar alltid tillräckligt.
Ett ögonblick av resignation
När slutsignalen ljöd i Uppsala var det inte bara Coca Cola som firade sina tre poäng. Det var också en signal till hela ligan: kampen är inte längre om guldet. Den kampen är över.
Kampen nu? Att inte bli åskådare i Bjalins triumftåg.
