Av Simon Bänk
Det finns en seglivad myt i fotbollsvärlden: att stora lag alltid landar på fötterna. Att namnet, historien och de gamla meriterna på något sätt garanterar överlevnad, även när resultaten vacklar. Men Konamiligan är inte sentimental. Den har ingen respekt för gamla meriter. Den krossar de lag som tror att de är större än verkligheten.
Och därför måste jag rikta strålkastarljuset mot två klubbar som befinner sig i fritt fall: Borlänge Bapu Bapus och Köpenhamn Tuborg Greens.
Borlänge – från guldkandidat till grå gegga
Vi behöver inte gå långt tillbaka för att minnas hur Borlänge sågs som en självklar utmanare i toppen. Lacazette, Eto’o, Milinković-Savić – det är namn som andas klass. Men vad hjälper det när laget inte längre kan vinna matcher? När man kryssar sig igenom hösten och ser allt mer ut som en klubb som hellre gnager på gamla laurbär än bygger nya segrar?
Mot Giants blev det förlust igen, och mönstret känns igen: ett tidigt baklängesmål, sen jagande i underläge. Det är inte en slump längre, det är en vana. Och vanor av den sorten slutar alltid på samma sätt – i bottenträsket.
Tuborg – när sagan spricker
Minns ni förra säsongen, när Tuborg tog brons? När man sågs som hela ligans charmiga överpresterare, med Benzema som symbolvärvning och Modrić som mittfältsgeneral? Den känslan är långt borta nu. Istället har vi fått se en klubb som inte kan bygga vidare på sina framgångar.
Förlusten mot Tages var bara den senaste påminnelsen. Kane sprang sönder hela deras försvar, Benzema är fortfarande en skugga av det anfallslejon man hoppades få, och tränare David Nielsen ser allt mer ut som en man som tappat sitt omklädningsrum.
Det går inte att vänta längre
Borlänge och Tuborg kan inte fortsätta säga att ”det löser sig”. För det gör det inte. Inte i den här ligan. Inte när Midgets plockar segrar, inte när Arlöv kämpar sig till poäng, inte när rivalerna runt omkring hittar sätt att överleva.
Det krävs drastiska beslut nu. Nya idéer, kanske till och med nya tränare. Ett systemskifte, ett risktagande, ett jävla uppvaknande. Annars står vi där i november med två tidigare topplag som stirrar nedflyttningen rakt i vitögat – och då hjälper inga gamla minnen från bättre dagar.
⚠️ Borlänge. Tuborg. Det är allvar nu.
