Av Erik Diva
Det finns lag som kliver in i Konamiligan med blyga steg. Som ber om ursäkt för sin existens, gömmer sig i tabellens nedre regioner och hoppas på att inte bli upptäckta.
Och så finns Lidingö FC Elites.
Ett lag som istället tar helikopter till Borlänge – inte för att de måste, utan för att de kan.
Ett lag som inför hemmapremiären bjöd in en DJ från Ibiza för att spela i halvtid.
Ett lag där sponsorernas logotyper inte pryds av lokala byggvaruhus, utan av lyxiga klockmärken och internationella vinimportörer.
Man kan tycka att det provocerar. Man kan tycka att det är ett hån mot ligans arbetarklassrötter.
Men man kan också, som jag, låta sig charmas av kaxigheten.
För Lidingö delar hela ligan. På planen har de redan chockat genom att fälla jättar som Borlänge. Stenbock och Stålarm har med sina nio respektive fem mål visat att även ett nykomlingsanfall kan skaka om de etablerade försvarsgiganterna. Offensiven är bländande, ungdomlig, naiv och fräck.
Men lika mycket som deras spel roar, lika mycket sticker deras attityd i ögonen.
När de efter segern i Borlänge lade upp en video på lagmiddagen – hummerplatåer och champagne i en herrgårdssal – var det många som suckade. “De tror att de är större än ligan”, skrev en supporter från Määäx.
Och kanske är det just där som Lidingös värde för Konamiligan finns.
De provocerar, de splittrar, men de vitaliserar. De påminner oss om att en liga inte bara lever på resultat, utan på berättelser. Och Lidingö skriver en helt ny sorts saga – en med helikoptrar, champagne och Stålarm i skytteligan.
Kommer de att hålla sig kvar?
Det är för tidigt att säga. Men skulle de göra det, och med ännu starkare ekonomiska muskler locka ännu större namn, då kan de snart gå från uppstickare till etablerad kraft.
Och då har Konamiligan fått sitt första riktiga glamourprojekt.
Ett lag som inte ber om ursäkt, utan snarare vrålar ut sitt existensberättigande:
“Vi är Lidingö. Älska oss eller hata oss – men ni kan aldrig ignorera oss.”
