Det började som en toppmatch. Det slutade som ett hån.
När Griezmann placerade in kvitteringen för Malmö FC Bjalin mot Borlänge Bapu Bapus, borde vi ha fått ett crescendo. En kamp om tre poäng. Ett styrkebesked från något av lagen som vill lägga beslag på ligatiteln.
Istället fick vi… ingenting.
Bollrull. Tidsdödande. Tystnad.
Två lag som såg ut att – utan ett ord – ha bestämt sig för att ett kryss var bättre än ärlighet.
Och det är just det som gör ont. Inte bara för publiken, för fansen, för de som tagit ledigt från jobbet och rest miltals för att se sina hjältar. Utan för spelet självt. För idén om fotboll som kamp, som ögonblick, som oförutsägbar magi. Inte som ett Excel-ark där 1 poäng väger tyngre än heder.
Det här var inte en defensiv slutforcering eller en taktisk avvaktande manöver. Det här var två lag som spelade 30 minuter utan att ens försöka anfalla. En kvartsidyll av tyst samförstånd, där spelets kärna – viljan att vinna – reducerades till en parentes.
Det här var inte fegt. Det var förräderi.
📣 Och nu måste Konamiligans förbund agera. Regler måste införas. Om inte i form av poängavdrag eller disciplinära åtgärder, så åtminstone en tydlig markering: det här accepterar vi inte.
För om det här tillåts växa, så dör något i sporten. Något osynligt men fundamentalt: förtroendet. Och när publiken slutar tro att varje minut räknas, att varje mål jagas – då förlorar vi något större än ett ligaguld.
Vi förlorar fotbollens själ.
Så snälla, Konamiligan. Gör det rätta. Skydda sporten från att bli en tabellövning i cynism.
För det här – det var inte fotboll. Det var bara tyst svek, inslaget i ett domarsignals godkännande.
— Simon Bänk
