Säsong 5 närmar sig och lagen kliver ut i ljuset – inte bara för att vinna matcher, utan för att vinna blickar. Det blir helsvart pondus, regnbågsmanifest, kaffeförälskad lila lyx och en del sponsorstinna beslut som borde ha stannat i designrummet. Modereportern Elin Klang har synat samtliga ställ med vass penna och ännu vassare ögonbryn – och betygen landar någonstans mellan fullträff och ren panik.
Borlänge Bapu Bapus
Vad klubben vill säga med tröjan
Efter några säsonger av mer utsvävande uttryck tar Borlänge ett kliv tillbaka till rötterna: mer tradition, mer “klubbkänsla”. Leverantörsbytet från Puma till Lacoste ska dessutom signalera ett mer vuxet, polerat och självsäkert Borlänge.
Elin Klang om tröjan
Traditionell, ja – men också lite väl trygg. Den ton-i-ton-präglade gröna ytan är snygg på nära håll, men på distans riskerar tröjan att bli en enda grön massa där bara sponsorn får allt syre. Och när en tröja i praktiken läses som “Shell-logga + grön bakgrund” har man tappat lite av Lacoste-löftet om sofistikation.
Kragen är däremot tröjans starkaste kort: gul med subtila röda/gröna linjer, det är preppy på rätt sätt och ger en känsla av genomtänkt premium. Men helheten hade behövt en tydligare idé i bröstytan – en rand, en panel, något som bryter upp och tar tillbaka kontrollen från reklamen.
Shortsen i rött är pigga och traditionellt klubbiga, men tillsammans med den gröna överdelen blir det också lite “julskyltning” om man ska vara elak. Borlänge har tagit ett steg mot vuxen stil – men de har inte riktigt vågat kliva hela vägen fram.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Borås The Midgets
Vad klubben vill säga med tröjan
Efter att ha chockat alla och krigat sig kvar förra säsongen vill Borås göra den vita bortatröjan till en symbol för överlevnad och karaktär. Därför vänder man på logiken: den vita, “poäng-plockande” känslan får bli hemmaplansidentitet – ett tack till bortakampen som räddade säsongen.
Elin Klang om tröjan
Idén är starkare än utförandet. Helvitt som hemmaplansstatement kan vara ikoniskt – men då måste detaljerna vara så skarpa att det känns som ett medvetet modeval, inte bara “vi hade mycket vitt tyg”. De gråa, diskreta ränderna i tröjan ger visserligen textur, men de är så försiktiga att de nästan försvinner i tv-sändning. Resultatet: lite blekt, lite anonymt.
De vinröda detaljerna räddar mycket – särskilt på logotyp och axlar – men här hade jag velat se mer mod i kontrasten. Antingen mer vinrött som verkligen “ramar in” vitt, eller en renare minimalism utan så många småinslag. Strumpornas röda ringar är faktiskt pricken: snyggt, grafiskt, tydlig signatur.
Det är en tröja som berättar en fin historia om bortapoäng och överlevnad, men som visuellt inte riktigt får pulsen att stiga.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Göteborg FC Giants
Vad klubben vill säga med tröjan
Ligans mest fysiska, mest kompromisslösa och mest defensiva kollektiv lutar sig in i sin identitet. Hulk-inspirationen är en tydlig markering: här finns styrka, kraft och en känsla av att motståndaren kommer studsas av snarare än spela sig igenom.
Elin Klang om tröjan
Hulk-tema är en enkel väg till “tufft” – och också en enkel väg till maskerad. Här hamnar Göteborg någonstans mitt emellan: den virvlande gröna grafiken har energi och passar identiteten, men den ser också ut som en bakgrund från ett energidrycks-event snarare än en klubbtröja som ska leva i flera år.
Problemet är inte att den är högljudd. Problemet är att den är högljudd på flera olika språk samtidigt. Monster Energy i centrum, Jim Beam på shortsen, lyxloggor i hörnet – det blir en logokavalkad som gör att klubbmärket försvinner i bruset. Om tröjan ska signalera styrka borde den vara mer kontrollerad, mer “en idé”. Nu är det mer “allt på en gång”.
Strumporna med ränder är faktiskt riktigt bra – de ger struktur och binder ihop. Men överdelen hade behövt en tydligare hierarki: klubb först, tema sen, sponsor sist.
Betyg
2/5 ⭐⭐☆☆☆
Halmstad Bögklubb
Vad klubben vill säga med tröjan
Som ligans enda HBTQ-certifierade lag vill Halmstad göra entrén i Konamiligan med en tydlig markering: här är inkludering inte en kampanj, utan en identitet. Regnbågen är inte bara färg – den är klubbmärke, hållning och hemmaplanslöfte.
Elin Klang om tröjan
Budskapet är klockrent och det grafiska greppet – tydliga regnbågsfält – är helt rätt. Men det som skiljer “manifest” från “tematröja” är finish, och här är Halmstad nära men inte hela vägen. Fälten är snygga, men helheten blir något platt eftersom resten av tröjan är så neutral och saknar en sekundär detalj som ger djup: en diskret textur, en tonad gradient, något som gör att vitt känns avsiktligt snarare än bara en bakgrund.
V-ringningen med svart kant är en bra kontrast och ger en modern edge, men den hade gärna fått plockas upp någonstans mer (i shorts, strumpor, ärmslut) för att kännas mer sammanhållen.
Och så shortsen: sponsorerna bryter den ikoniska, flagglika känslan och gör uttrycket mer spretigt. Det är lite synd, för om man nu ska bära en regnbåge som statement vill man att den ska få vara huvudnumret, inte dela scen med tre andra affischer.
Ändå: stark identitet, tydlig hållning – men designmässigt finns det mer att ta ut.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Helsingborg BAIS
Vad klubben vill säga med tröjan
Det här är inte bara en tröja – det är en återgång till ett lyckominne. Efter guldsäsongen med Lambi, och den mindre glansiga perioden med Pampers, går BAIS tillbaka till sin gamla sponsor som ett tydligt budskap: vi tror på tecken, vi tror på ritualer, och vi tänker inte skämmas för det.
Elin Klang om tröjan
Färgen är tröjans stora plus: mörkbrunt kan vara otroligt elegant och ovanligt i fotbollssammanhang. Här känns den vuxen och distinkt – som något som skulle kunna funka även utanför planen. Men sedan händer det klassiska problemet: sponsorerna tar över berättelsen.
Lambi-märket är enormt och estetiskt svårt att “styla” mot en så stram bas. Kontrasten mellan den sofistikerade brunheten och det gulliga lammet kan bli charmig – men när loggan är så dominerande blir det mer barnrum än espresso. Unibet-bubblorna i grönt adderar ytterligare ett visuellt “störningsmoment”, och plötsligt är den snygga bruna tröjan mest en anslagstavla.
Linjerna över bröstet och de vita detaljerna i krage/ärmslut försöker skapa ordning, och de gör jobbet hyfsat. Men BAIS behöver bestämma sig: vill de vara elegant mörk retro, eller vill de vara glättig sponsorparad med turkänsla?
Betyg
2/5 ⭐⭐☆☆☆
Karlstad Coffee Lovers
Vad klubben vill säga med tröjan
Som nykomling vill Karlstad kliva in i ligan med något som känns helt och hållet hemma: stadens stolthet, kaffet – och framför allt Löfbergs Lila. Det är en hyllning till identitet, vardagsritualer och den där trygga doften som säger “härifrån kommer vi”.
Elin Klang om tröjan
Det här är ett väldigt tydligt varumärkesbygge – och ibland blir det mer reklamkampanj än klubbkänsla. Lila är fantastisk som identitetsfärg och den sitter snyggt här, men när både tröja och shorts är helt dränkta i samma ton och dessutom har flera “Löfbergs”-markeringar, blir det lite för mycket “eventpersonal på kaffemässa”.
De gula svepen är den bästa designidén: de skapar rörelse och gör att helheten inte bara blir en lila block. Strumpornas ringar hjälper också och ger en retro-touch som funkar. Men det saknas ett element som bryter upp och ger tröjan ett mer sportigt, distinkt snitt – en tydligare kontrast, en starkare krage, eller ett mönster som inte bara är sponsor.
Det är absolut en snygg tröja. Men fem av fem kräver mer än att vara konsekvent – den måste också vara lite farlig, lite oväntad. Här är den mest… väldigt lila.
Betyg
4/5 ⭐⭐⭐⭐☆
Tuborg Greens
Vad klubben vill säga med tröjan
Efter en säsong som klubben helst vill radera ur minnet gör Tuborg Greens det enda rimliga: byter nyans och byter narrativ. Den mörkare gröna färgen får stanna kvar i fjolårets misär – nu är man tillbaka i den ljusgröna signaturen för att signalera nystart, lättare steg och ett friskare kapitel.
Elin Klang om tröjan
Det här är en väldigt “safe reset”. Ljusgrönt signalerar nystart, absolut – men det signalerar också träningsväst, vårkampanj och energidryck, beroende på nyans. Här hamnar Tuborg lite väl nära det där plastiga, neoniga som kan se billigt ut i fel ljus.
Pluspoäng för att man ändå håller designen ren: få linjer, tydlig Tuborg-logga och en sammanhållen helhet. Men det är också problemet: det finns nästan ingen idé utöver “vi är ljusgröna igen”. En tröja kan vara enkel och ändå ha personlighet – men då måste proportioner, krage och detaljer sitta som en skräddad skjorta. Här känns det mer som standardmall med ny färg.
Strumpornas lilla vita ring är en fin detalj, men helheten hade behövt ett tydligare signum som gör att man minns den om två månader.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Landskrona Määäx FF
Vad klubben vill säga med tröjan
Landskrona går “less is more” – men med hård knytnäve. Helsvart som grund signalerar seriositet, pondus och lite aura av nattmatch. De andra färgerna får bara vara accenter: små blinkningar, inte hela berättelsen.
Elin Klang om tröjan
Jag gillar ambitionen: helsvart kan vara bland det snyggaste som finns. Men helsvart är också skoningslöst – minsta fel blir direkt “svart träningsställ”. Här räddas Landskrona av den subtila texturen i tyget (YNWA-mönstret) och de gröna/gula accenterna som faktiskt känns genomtänkta.
Däremot är sponsorplaceringen ett rejält sänke. PHILIPS i stora vita bokstäver bryter hela den där noir-känslan och gör att tröjan tappar sin premium-aura. Den röda Stella Artois-loggan på shortsen är samma problem: ett rött klistermärke på en annars monokrom kostym.
Det finns en jättefin tröja här inne – men den får inte stå längst fram. Man ser mer reklam än idé, och för en helsvart satsning är det nästan dödssynd.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Malmö FC Bjalin
Vad klubben vill säga med tröjan
Regerande mästarna går in i säsongen med ett tydligt skifte: ny leverantör (Puma istället för Nike) och ett uttryck som känns mer “designat” än traditionellt. Budskapet är enkelt: vi är mästare – vi kan kosta på oss att leka lite med linjer, färgblock och en mer modern silhuett.
Elin Klang om tröjan
Mästarna vågar – och det är kul – men det här är också en tröja som flirtar med att bli “för mycket koncept”. Den ljusblå basen är snygg och ovanlig, men diagonalen med svarta och orange ränder känns mer som en grafisk powerpoint-mall än en tidlös fotbollströja. Man blir lite osäker på om man tittar på klubbhistoria eller på en ny energidrycksdesign.
Orange shorts är modigt, men de tar över. Det blir så mycket orange att överdelens elegans tappar sin kyliga pondus, och helheten börjar dra åt “futsal-cup i juni”. Strumpornas ränder är ett plus – de ger struktur – men även där blir det mycket.
Sponsorerna är dessutom många och ganska tunga, vilket gör att den annars rena diagonalen får konkurrens om uppmärksamheten. Mästartröjor får gärna vara ikoniska. Den här känns mer trendig än ikonisk.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Norrköping Trocaderos
Vad klubben vill säga med tröjan
Med en annars bred färgpalett väljer Norrköping i år att koka ner uttrycket till det röd-gula – som en tydlig blinkning till klubbens “spanska satsning”. Mindre splittrat, mer fokus: hetta, tempo och en sydländsk självklarhet.
Elin Klang om tröjan
Röd-gult är en fullträff för “spanska vibbar”, men det är också farligt nära att kännas som en generisk flaggtröja. Här räddas Norrköping av att de ändå vågar lägga in de blå och gröna detaljerna i krage och ärmslut – de ger en modern kant och gör att det inte bara blir souvenirbutik.
Sponsorn Trocadero sitter bra färgmässigt, absolut, men den tar också väldigt mycket plats och gör att tröjan i praktiken blir mer läsk än klubb. De stora blocken i rött och gult är tydliga, men jag saknar något som ger personlighet i tyget: en textur, en subtil skuggning, ett mönster som gör att det känns premium och inte bara “två färger”.
Helheten är stark och den kommer synas. Men fem av fem kräver mer än att vara synlig – den måste också vara sofistikerad.
Betyg
4/5 ⭐⭐⭐⭐☆
Roskilde Orangers IF
Vad klubben vill säga med tröjan
Orange är och förblir vår historia. Punkt
Elin Klang om tröjan
Det finns något befriande med en klubb som inte krånglar till det. Orange rakt igenom är en identitet som inte behöver förklaras – men då måste designen också bära upp den där “punkt”-attityden. Här är Roskilde nära, men faller tyvärr i den klassiska fällan: det blir mer eventtröja än klubbtröja.
Den vita chevron-randen över bröstet är sportig och hummel-kodad på ett snyggt sätt, men den känns också som en generisk mall som råkat landa här. Och när Roskilde Festival-loggan tar över mittpartiet blir det väldigt mycket sponsor som berättelse – vilket skaver lite med klubbens budskap om historia. Historien syns, ja, men den har köpt annonsplats.
Svarta muddar och strumpkanter är ett smart val som ger kontrast och tyngd, men helheten hade behövt en mer distinkt klubbdetalj: ett mönster i tyget, en historisk referens, en liten “Roskilde-signal” som inte är en logga. Nu är det mest orange yta, avbruten av ganska många grafiska element som inte riktigt pratar med varandra.
Orange är historia – men här känns det mer som orange är bakgrund.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Stockholm Coca Cola FC
Vad klubben vill säga med tröjan
Vi ville testa lite mer ränder i år. Hoppas ni gillar det
Elin Klang om tröjan
Ränder är ett klassiskt grepp – men “lite mer ränder” är också ett farligt vagt manifest. Och det märks. De tunna vita pinstripesen ger visserligen en slank, traditionell känsla (lite brittisk skräddarkostym, lite retrofotboll), men de är så jämna och försiktiga att de inte riktigt känns som en idé – mer som ett filter man lagt på en röd bas.
Det som funkar är helheten i färg: rött och vitt är ikoniskt, och den vita shortsen ger bra balans så att det inte blir helrött överfall. Kragen är också ett plus – den lilla kragdetaljen gör att tröjan känns mer “plagg” än “matchtröja”.
Men sen: Coca-Cola-loggan. Den är så stark, så självklar, så dominerande, att ränderna nästan hamnar i rollen som bakgrundstapet till en reklamskylt. Och när dessutom “KONAMI” ligger nere vid magen blir det som att tröjan försöker vara två affischer samtidigt. Strumpornas ringar är fina, men även där känns det mer “sportkollektion” än klubbidentitet.
Stockholm har testat ränder – men de har inte tagit ställning. Antingen går man all-in och gör dem till signatur, eller så låter man bli. Nu hamnar man mitt i, och mitt i är sällan där magi uppstår.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Stockholm FC Pepsi
Vad klubben vill säga med tröjan
Vi vill fira 5 säsonger i ligan med att gå tillbaka till en tröja som påminner om den vi hade under vår första säsong.
Elin Klang om tröjan
Nostalgi är ett farligt vapen i mode: det kan bli ikoniskt, eller så blir det bara… återanvändning. Här landar Pepsi på den bättre sidan, mycket tack vare att färgdelningen är så ren. Den vertikala halveringen i rött och blått har en klassisk “första säsongen”-känsla som faktiskt känns tidlös, nästan som en gammal hockeytröja översatt till fotboll. Det är ett starkt grepp – enkelt att minnas, enkelt att äga.
Men när man jobbar med en så grafisk tröja måste detaljerna vara kirurgiskt exakta. Här stör jag mig på att linjen i mitten får sällskap av små extra vita markeringar som gör helheten lite orolig, och att typografin/loggorna inte riktigt sitter i samma visuella system. Pepsi-loggan i mitten är självklar (och snyggt placerad), men “KONAMI” på armen och Unibet-bubblorna på andra sidan blir som klistermärken på en redan stark affisch.
Shortsen och strumporna är stabila och håller sig på rätt sida av “för mycket”. Men jag hade velat se ännu mer respekt för retro-idén: kanske en mer klassisk krage, eller en tydligare vintage-finish i detaljerna. Nu känns det som en modern matchtröja som lånar en gammal idé – snarare än en helhjärtad jubileumslook.
Fin grund, lite för mycket runt omkring.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
Uppsala Tages Grabbar
Vad klubben vill säga med tröjan
Vi slutade tvåa förra säsäsongen, i år går vi för titeln. Och det är i denna tröjan vi kommer göra det.
Elin Klang om tröjan
Det här är en tröja som vill kännas “titelredo” – och den har absolut rätt kroppsspråk: röd grund, vita ärmar, krage som ger lite ledarskap. Men så fort man tittar lite längre än första intrycket märker man att den är mer ambitiös än elegant.
Chevronmönstret över hela fronten är en bra idé i teorin: det signalerar riktning, framåtlut, “vi går för guldet”. I praktiken blir det väldigt mycket grafiskt brus, särskilt när Unibet och Siberia ska in och konkurrera om uppmärksamheten. Det är som att tröjan försöker vara både klassisk klubb, modern design och reklampelare – samtidigt. Hierarkin saknas: vem är huvudrollen här, Uppsala eller sponsorerna?
De vita ärmarna med den röda pixel-/mesh-effekten vid axlarna är dessutom en märklig detalj. Den ser lite ut som en övergång mellan två tyger som inte riktigt bestämt sig. Och när man kombinerar det med adidas-retrologgan, krage, chevrons och tre sponsorer… då hamnar vi farligt nära “katalogsida 7: många idéer”.
Med det sagt: färgkombinationen är stark, strumpornas ringar funkar, och den här tröjan kommer se aggressiv ut i presspelet. Men titeltröjor behöver ofta en sak mest av allt: självklarhet. Den här känns mer som att den vill övertyga.
Betyg
3/5 ⭐⭐⭐☆☆
